Mr Webber

Jag kanske borde byta efternamn till Webber, för att markera att jag tar mitt jobb som webbredaktör på allvar. Förutom att det är brittiskt och därmed per definition två snäpp coolare än Björling, tycker jag dessutom att det går bra ihop med mitt förnamn.

Richard Webber till er tjänst! Det skulle passa bra på en privatdetektiv.

Fast det är klart... om jag ska anpassa mitt namn efter vilket jobb jag har, då skulle jag ju inte heta Webber om jag vore privatsnok.

Richard Private-Grass-Snake... det där tål att funderas på närmare!

De där namnen låter som tagna ur en bok. Nu när det snart är val kanske man kunde...


Historien om Richard, Richard och Richard

Det var valdag, och den kommunale tjänstemannen Richard Garbage-Fetcher stod hemma och bytte om från sin knallgröna arbetsoverall till sin svarta finkostym. Så brukade han göra, eftersom han inte ville bli igenkänd på väg till vallokalen. För egentligen skämdes han för att gå och rösta. Det fanns nämligen bara två kandidater att välja på, och ingen av dem hade han goda erfarenheter av.

Den förste, franskättlingen Richard le Irresponsibleu, hade på egen hand orsakat finanskrisen trots att han bara var lokalpolitiker. Han gillade inte att ta ansvar själv, och lät i stället den unge finansvalpen Rich Bastard och hans far Risk Taker få alldeles för stort inflytande. Ett inflytande som sedan spred sig, inte bara över byn utan också ut över hela riket.

Den andre, Richard Promise-Breaker, hade visserligen inte orsakat någon världsomspännande ekonomisk kris, men var inte heller känd för att få "arslet ur vagnen" och faktiskt leva upp till den grandiosa bild han gillade att måla upp av sig själv.

Herr Garbage-Fetcher gick så sakta ner mot vallokalen. Det var vår i luften. Fåglarna började komma tillbaka, och träden hade precis fått sina löv. Märkligt kan tyckas, eftersom det var mitt i september, men så var det i alla fall.

Plötsligt hördes ett hemskt ljud. "RRRRRRITSCH" lät det. Berättelsens huvudperson behövde inte fundera länge innan han kom fram till vad som hade hänt. Byxorna hade spruckit. Lyckligtvis stod han precis utanför stadens skräddare Richard Tailor, så han behövde inte skämmas särskilt länge.

När han kom in fick han se en märklig syn. De båda konkurrerande politikerna stod där - tillsammans! ...och SATT FAST i varandra! Det visade sig att Richard Tailor inte var där för dagen, utan hade satt nålen och tråden i händerna på den walesiske praoeleven Richardllindisfarllayne Thumbinmiddleofthehand, som i ren nervositet över att ha så kända kunder hade gjort sitt livs misstag.

Så där stod de två arvfienderna, sammansydda som siamesiska tvillingar. Många bybor hade samlats för att beskåda den fars som nu pågick. Den mindre ansedde bagaren Brent Bull var där, precis som den vältalige skojaren Slim Mouthleather och den berömde operasångaren Richard Björling.

Richard le Irresponsibleu var som sagt inte känd för att ta något som helst ansvar för något. Så inte heller för det faktum att han satt fast, utan han skyllde problemet på sin kombattant och förväntade sig således att han skulle ta tag i problemet.

Det verkade alltså falla på Richard Promise-Breakers lott att få loss de båda. Och det lovade han att han skulle göra. Han lovade och lovade. "Nu tar vi i med hårdhandskarna!" lovade han. "Nu ska jag ta den här kniven och skära upp sömmen utan att blinka!" lovade han också. Men inget hände. Alla lögner genom åren hade gjort att han helt enkelt inte kom ihåg hur man höll ett löfte.

Timmarna gick, inget hände...

Richard Garbage-Fetcher hade sedan länge lämnat affären och gått ner till vallokalen. Han röstade på sig själv, för skojs skull.

När sedan stadens mästerfilosof och universalgeni, Gordian Knotlooser, hade lyckats få loss de båda politikerna genom att skära upp sömmen, var klockan redan slagen. Vallokalerna var stängda, och de två politikerna hade inte kunnat visa upp sig en sista gång.

Det visade sig att bli ödesdigert. I den här byn fanns det nämligen ingen som på förhand hade bestämt sig för hur de skulle rösta. Alla väntade på att de båda politikerna skulle komma och övertala dem, eller kanske till och med muta dem. Men icke!

Den ende som hade röstat var just Richard Garbage-Fetcher. Och han röstade på sig själv.

Så gick det till när sopgubben fick makten och levde lycklig i alla sina dagar. Något kungarike fick han ju inte, eftersom valet var på lokal nivå. Några lokala prinsessor finns ju inte heller, så slutet på den här berättelsen blir ju lite mediokert... men ni som läste ända hit ska ha credd för det!

Författare: Richard Writer